Helgen började bra som fan. Mysfredag med hjärtat sen lördag åkte vi och lämna ungarna i sala för att åka till vås på 80 års fest. Men för min del slutade den i kräkor och sängdax vid 20.00... Min kropp är heeelt ur balans mår skit mest hela tiden och får inga riktiga svar från sjukhuset och blir sjuk om vart annat. Linus vart rätt dålig igår och idag så jag gissar att det är någon magsjuke variant eller nåt. Önskar jag hade alla svar och inget är fel. Det är så sjukt jobbigt att gå i denna ovisshet och inte ha en aning.. Är det något allvarligt eller är det inget alls eller bara något man kan leva med. Det är helt obeskrivligt, man går som i en dimma med autopiloten påkopplad och bara gör det man ska.. Stressnivån ligger på max hela tiden. Vill bara få denna jävla magnetröntgen gjord så man kanske kan få nån somhelst klarhet.
Vill känna mig som vanligt och bara ta hand om min familj och njuta av livet och den här tiden. Alvin blir snart ett år sen är det dax för dagis och jobb/skola. Allt bara händer och jag har ingen kontroll..
Träningen står helt still och det suger men vet inte om jag vågar träna..
Man borde kanske bara koppla bort allt det där med huvudet och ta det som det kommer men det är svårt, det lixom ligger och gnager lite hela tiden. Man kan lixom inte släppa det riktigt.
Nog om detta.
Min stora pojke kan gå runt bordet och kryper för fullt, han är så duktig! Och Meja snackar massa strunt stup i ett. Det är så jävla kul när hon drar iväg en mening och man fattar absolut inget av vad hon just sa haha! Sötskrutt!
Nä fy, jag ska gå oh sova lite nu när Alvin ändå sover tror jag, vore nog lika bra!
Tack å hej!
OverAndOut//Lina
